En fråga jag ständigt ställer till migsjälv men som jag aldrig har något svar på. Förstår inte mitt ältande. Man får ta det med en klackspark.
Jobbigt när det gått några år nu bara, många klacksparkar.

Första riktiga snön är kommen , vilket jag inte tror någon har missat. Öland har visst fått problem med el, här hemma i trekanten har vi numera havsutsikt istället för ljungbyholms-å-utsikt. Spännande. För första gången på flera år så ler jag när jag tittar ut på snöflingorna som sakta dalar till de numera mjuka vita marken. Jag hade galenskap och lycka i hela kroppen i förmiddags och gjorde snöänglar i strumpbyxor. Kallt men ändå så behagligt. Jag vet inte vad som tagit åt mig. Snön som annars brukar få mig att behöva gå på minst ett psykologsamtal i veckan (ja jag överdrev) ungefär får mig att le numera. Kanske är det bara någon slags berusningskänsla av första snön. Nåt sånt "första-snön-syndrom". Äh, vad vet jag. Jag är glad att jag är glad iallafall!

Skolan verkar gå bra , utvecklingssamtalet visade på fina bokstäver i betygsdokumenten. Jag är förvånad över att jag verkligen klarat det. Snart har jag gått i skolan ett halvår utan att varken tröttna eller göra dåligt ifrån mig. Stolt som tusan är vad jag är!

Känns konstigt att jag är så ... normal, jämfört med innan.
Förstår inte riktigt vad som hänt. Hm.

Självklart känns det bra att allting förändrats, jag är mycket gladare såhär. Samtidigt känns det som jag bara är en i ledet nu, och inte blir så mycket mer. Jag försöker tänka att detta är smartaste sättet att nå målet. Att utbilda mig fint för att vinna respekt hos plastmänniskor så jag kan smyga in allt jag vill ha sagt. Åh. Jag har så stora planer. Hoppas bara inte att jag tappar bort migsjälv i skolans måsten. Men varför oroar jag mig? Jag går på waldorfskolan, den bästa och absolut mest individualitetsinriktade skola jag kan gå på!

Usch jag tänker för mycket.

På lördag är det julbazar i skolan. Kör , servering och avskedsfest!
Tycker alla kan komma :)

Fred ut!
Beatrice