Goddagens!

Nu är det bestämt. Eller nästan iallafall. Fast när jag bestämmer mig för något så brukar jag ju ångra mig inom två månader eller så, fast denna gången känns det annorlunda. Jag talar om att söka in till socionomutbildningen i Kalmar. Från början var jag säker på att göra allt för att kunna söka in till hippologen i Strömsholm, men efter många om och men bestämde jag mig för att det inte är värt att lägga tre år på en utbildningn som inte garanterar jobb, men också även om det ger jobb ger en väldigt dålig lön. Det gör lite ont i hjärtat att behöva ge upp den drömmen...men ibland blir inte allt så bra som man vill. Att gå socionom har alltid varit ett tänkbart spår för mig och nu känns det som att det blir så after all. Utbildningen är på tre och ett halvt år och det känns lagom. Därefter kan man gå en utbildning som heter hästunderstött socialt arbete (eller något liknande) och då använder man hästar i en mer terapeutisk mening, vilket känns superkul! Tänk att kunna kombinera både häst och socialt arbete :)

Fast jag är fortfarande extremt sugen på hippogolen...men ibland måste man verkligen tänka logiskt och ansvarsfullt!


Inom 4 månader tar jag studenten, och i sommar vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill jobba, men jag vill även ha ett riktigt sommarlov eftersom jag känner att det är viktigt för mig att verkligen ha roligt innan jag börjar med högskolestudier!  Ett jobb på 50 % ungefär skulle passa perfa då jag också hinner med hästarna ordentligt, jag vill ju ut och tävla! Om jag inte hittar något sånt litet jobb så tänker jag plugga lite avslappnade lätta kurser för att få csn och sedan lägga all energi på stallet. Vi får se.


På tal om hästar hit och hästar dit så har jag börjat ta tag ordentligt i ridningen igen.
Signe är den jag huvudsakligen tränar för tillfället, men även Miramax och Sally är med på ett hörn.
Vi har skaffat ridhuskort så jag var i ridhus i Söndags vilket gick jättebra. Det är inget flashigt ridhus, det är alldeles för smalt, saltat och har dåligt underlag men det fungerar tillsvidare. Signe var så snäll, visst är hon helt galen ibland med sina bocksprång men det är ju den hon är - jag kan ju int ändra på hela hennes sätt. Man märker verkligen att hon är mogen för att tränas ordentligt och att hon älskar det! Hon är så sammarbetsvillig (för att vara hon) och man ser livsgnistan spraka i hennes ögon, så härligt!


Nu har jag uppdaterat litegrann, and that's it for now!

(en sak till, Sigrid växer så det knakar och är världens bästa valpis ! )

Fred ut!
Bee