Vet ni, det är fjorton steg mellan köket och vardagsrummet,

och det är sex timmar tills solen går upp.

men det är fortfarande han på andra sidan jorden.

Och jag kan inte sova, fast faran inte är att somna

utan att vakna lika ensam.

Min ovän Sunt Förnuft ber mig släppa taget, att det är hopplöst.

Fast släppa taget sägs vara en konst,

och jag har ju aldrig kallat mig konstnär.

Vet ni, jag ser honom.

Hur jag ser honom?
Han är ett ljus på andra sidan jorden.

Han skimrar för mig,

och så länge han skimrar för mig,

kommer min själ att sträva mot ljuset.

Jag vet, nu får jag ge mig. Fan, nattpoesi är för fjortonåriga emos.

Men jag är inte olycklig, jag är bara inte fulländad.

Och jag övertygar mig själv, när ingen annan kan övertyga. 

Ridå!
Beatrice.

 

Sara

30 september 2009 00:34

Det var i vilket fall väldigt fint skrivet :)

http://kanomjagvill.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kod för att importera min blogg till Nouw: 5887777637

Goddagens!Nu är det bestämt. Eller nästan iallafall. Fast när jag bestämmer mig för något så brukar jag ju ångra mig inom två månader eller så, fast denna gången känns det annorlunda. Jag talar om att söka in till socionomutbildningen i Kalmar. Från ...

Nu är det redan 24 Januari och jag blir helt ställd, när började tiden gå så rasande fort?När man var liten var en månad en hel evighet, sommaren var mer än så!Nu är sommaren som nyss var, flera månader ifrån. Och hälsar snart på oss på nytt! Hjälp!N...

  Vackra Jennifer! Är hon inte gorgeous? 

Hejsan!Idag vaknade jag med en sjuk magvärk. Trodde jag var sjuk, men icke.Framåt lunch började jag må mycket bättre så nu sitter jag här. Lat och jobbig.Har ungefär ett ton läxor att göra, en häst att ta tag i (hon har inte blivit riden på en månad ...