HEJ! Jag heter Bee!

Sitter i soffan och tittar på röran i lägenheten och önskar att jag kunde trolla så att allting blev rent och fint. Jag hatar när det är stökigt men jag har verkligen ingen lust att städa, fast jag ska, jag ska bara samla lite energi och lyssna på lite jävligt bra musik. Just nu lyssnar jag på The woman with tattoed hands-Atmosphare. Åh så himla bra musik jag haaaaar, blir alldeles tokig och knäpp och vill hoppa runt som en galning samtidigt som jag bara vill lägga mig ner och njuta av klockrena låtar som rör ens själ och hjärta. Fan vad jag älskar musik. Om jag kunde skulle jag gifta mig med musiken, jag skulle bli musikens livskamrat och själsfrände. SÅ DET SÅ! Jag ÄLSKAR musik. Hm, nej jag känner att jag måste ta tag i röran, det måste ju se beboeligt ut! Åååh nu är det For whom the bell tolls-evidence, ännu en riktigt riktigt rrriiikkktttiiigggt skön låt. ah, jag har ett lyckorus av musiken nu alltså:P

Men, eh, hejdå.

Fred ut!

Beatrice.

Längtar efter sol och bad, känner att jag snart måste resa igen! Vart?
Har någon ett tips? Jag sitter och kollar igenom solbilder och får panikångestattacker!
Jag vill åka iväg nånstans, jag vill inte vara på Öland, inte i Borgholm.Inte i Kalmar.
Jag vill inte vara i Sverige, jag vill vara i stekande sol och ha en iskall öl i handen!

Ge mig restips? Vart åker jag till vintern? För nånstans blir det allt (:

Sitter som vanligt uppe mitt i natten och övar sång och skriver texter. Började kring solv nångång och nu har klockan hunnit bli tio i tre. Synd att man får all inspiration mitt i natten bara, eftersom rösten inte fungerar som den ska just då. När man är trött och knappt kan stå upp för man är i ett sånt jäävla sömnbehov är det inte så smart att sjunga, men lik förbannat är det då som det är lättast att få lusten att skapa. Varför är det så? Har för första gången i hela mitt liv skickat iväg en inspelning av min sång till en person som jag inte känner så väl, bara för att höra hans åsikter. Det är läskigt. Jag är nervös som fan. Men jag känner liksom, om jag inte börjar våga låta andra människor höra mig när jag sjunger kommer jag ju aldrig komma någon vart! Fast kanske inte var världens bästa att spela in en halvdålig cover på en låt jag inte kan tajma orden riktigt exakt med melodin, och när jag redan sjungit i två timmar något så när, men kände för det så jag gjorde det! Jag är ledsen om denna texten blir svårförståelig, men jag är i ärlighetens namn så trött att jag knappt vet vad jag heter. Kanske helt stört att sitte uppe mitt i natten och hålla på som en galning. .

Men, om man vill göra drömmar till verklighet så måste man vara vaken, så att säga.

jag saknar någon mycket, men jag ser det på ett positivt sätt, det ger mig inspiration!

Fred ut!

Beatrice