Så vad gör man när hjälplösheten och hopplösheten gör sig påmind?
När man känner efter på djupet och magkänslan säger att man ska retirera, att man ska ge sig själv rätten att ge upp ... vad gör man då?

När även hjärtat börjar hålla med logiken i det hela, när man börjar känna att det som förut var så otänkbart kan bli troligt.
Man motarbetar desperat , trots att själen motvilligt börjar realisera situationen. Vad fan gör man när man varken kan leva med eller förutan?

Man andas och accepterar,

Men ännu finns det kvar, hoppet

ännu är det inte försent

ännu brinner jag

för dig