Vaknade omkring 08.00 imorse utan som helst behövlighet.
Jag har sovit så himla dåligt inatt och hade gärna sovit till tio iallafall.
Menmen, så är det. Somnade knappt igår för jag saknade Kolja alldelesl för mycket :( Hemskt. Och så fort jag vaknade imorse saknade jag honom ännu mer än igår. Nu börjar det faktiskt bli riktigt jobbigt, sådär så det typ gör ont. Usch. Jag saknar honom så hiiiiimla mycket. Det längsta vi nånsin varit ifrån varandra är 8 dagar och nu ska vi vara ifrån varandra i 20 dagar. Det suger. Visst , man ska inte vara beroende av varandra för mycket...men vad gör man när man är hopplöst kär?
Det är sån skillnad att vara utan avrandra. När han är hemma bor jag ju i princip med honom, äter mat med honom, tvättar, städar, diskar, skrattar, busar, kittlas, pluggar, praaaatar, spelar jag spel, ser film, går ut och går, myser, pussas och kramas med honom. Nu är jag bara hemma. Själv. Skittråkigt. Plus att jag är allergisk mot något här hemma, vilket jag tror är Nelson...:( Pälsdjur funlar fan inte för mig! Åh!

Jaja, jag ska inte klaga mer. Allt jag klagar på är så tafatt egentligen.
Jag har världens bästa pojkvän, jag har verkligen det. Och han hör av sig varje dag och vi saknar varandra jättemycket båda två. Och att få spendera tid hemma är faktiskt bra, har nästan inte umgåtts nånting med min familj senaste tiden.

Men jag saknar honom, det gör jag. Min mr.Poki<3

Älskar denna bilden, en speciell kväll!

Fred ut!
Beatrice