Goddag!

När började tiden gå så förbaskat fort? Klockan är redan tjugo i tre och jag har inte gjort ett skit på hela dagen. Eller nja, det är ju inte riktigt sant. Jag har faktiskt varit duktig och dammsugit samt skurat golvet på hela nedervåningen (utom mitt rum som står näst på tur). Men i övrigt har jag inte gjort ett piss, vilket känns galet dåligt av mig!

Mår inte allt okej just nu. Allting är så hemskt. Ska det vara såhär svårt att säga hejdå? Jag antar det.
Trots att båda två vet så väl att vi inte kan hålla på såhär, så är det en trygghet i att veta att man alltid har varandra. Men jag antar att det ligger något i "No risk, no fun!" och om vi stannar bara för att vara trygga tror jag vi går miste om saker och ting. Nu är det som det är, och det gör ont. Men det ska ju göra ont, det är ju så det är! Jag borde veta bättre än att falla samman på detta sättet,men lik förbannat sitter jag här och bloggar om eländet. Att varken ha ett förhållande eller vara singel är komplicerat.

Försöker tänka att meningen med livet är att leva i nuet och att det bara är en massa pressade människor som kommit på "regler" om hur allt "ska" vara. Det kan vara så att det är bra precis som det är just nu. Åh, tårar smakar salt...det vet jag alltför väl nu. Fan vad töntig jag känner mig.


Nu ska jag ut till stallet och mocka sju boxar, det om något borde få mig att tänka på annat.


Det som knäcker mig är att jag absolut inte vill såra någon (inklusive migsjälv).
Känner mig som ett monster.


Fred ut!
Beatrice